Om du gå tillbaka och läser gamla testamentet kommer du att upptäcka att Pingst var en av de judiska festdagarna. Bara det att de inte kallade det Pingst, det är det grekiska namnet. Judarna kallade det skördefest eller Veckohögtid.
Pingst är omnämnt på fem ställen i de första fem böckerna — i andra Moseboken 23, Andra Moseboken 24, Tredje Moseboken 16, nummer 28 och Femte Moseboken 16. I Palestina fanns två skördar varje år. Tidig skörd kom normalt under månaderna maj och juni och den sista skörden kom på hösten. Pingst var firandet i början av den tidiga veteskörden, vilket innebar att Pingst alltid inföll någon gång under mitten av maj eller ibland i början av juni.
Pingst var en pilgrimsfest. Det innebar att alla vuxna judiska män, enligt judisk lag, skulle närvara under festligheterna oavsett vart de bodde.
Pingst var en helgdag. Det fanns inga sysslor att göra, allt var stängt. Pingst var en stor högtid som fyllde gatorna med firande.
